Merkurius på morgonhimlen: ta Venus till hjälp före soluppgången

Därför är slutet av november en bra tid för den som bor på norra halvklotet

Merkurius omloppsbana ligger innanför jordens, så härifrån ser planeten ut att pendla från ena sidan av solen till den andra. När den står väster om solen går den upp före solen och syns i gryningsljuset. Sent den 20 november (UTC) når den sitt största vinkelavstånd på den sidan.

Vinkelavståndet är inte särskilt stort. Det som hjälper är ekliptikan, solens årliga bana över himlen, som planeterna håller sig nära. En höstmorgon på norra halvklotet stiger ekliptikan brant från horisonten i öster före soluppgången: när den borgerliga gryningen börjar den 20 november möter ekliptikan horisonten i en vinkel på omkring 42° sett från Stockholm, jämfört med bara 9° i gryningen kring vårdagjämningen i mars. När banan lutar brant hamnar Merkurius ovanför solen snarare än bredvid den och står därför högre över horisonten vid samma vinkelavstånd till solen.

Merkurius står en bra bit norr om solen på himlen, dels för att ekliptikan väster om solen löper norrut vid den här tiden på året, dels för att Merkurius själv ligger omkring 2° norr om ekliptikan. Deklination är himlens motsvarighet till breddgrad: Merkurius deklination är −12,2°, solens −19,8°. På nordliga breddgrader går Merkurius därför upp långt före solen – i Stockholm 2 timmar och 15 minuter före soluppgången.

Så hittar du Merkurius

Titta lågt i sydost (för den som bor längre söderut snarare åt ostsydost) och börja ungefär en timme före soluppgången. Då står Merkurius redan 7–8° över horisonten på breddgrader mellan 40° och 59° N; tidigare står den lägre och försvinner i diset vid horisonten. Leta först upp Venus. Den passerade mellan jorden och solen i slutet av oktober (nedre konjunktion) och är nu det ljusaste objektet i den delen av himlen, med magnitud −4,9 (ju lägre värde på magnitudskalan, desto ljusstarkare objekt). Merkurius står lägre och till vänster, omkring 15° från Venus den 20 november, eller en och en halv knytnäve med utsträckt arm. Avståndet växer från 13° den 14 november till 20° den 26 november, eftersom Venus avlägsnar sig från solen snabbare än Merkurius, som efter den 20 november börjar närma sig solen igen.

Så här högt står de den 20 november när den borgerliga gryningen börjar, med solen 6° under horisonten:

• 59,3° N (Stockholm): Merkurius 8°, Venus 16°; den borgerliga gryningen börjar 54 minuter före soluppgången.
• 51,5° N (London): Merkurius 10°, Venus 19°; den borgerliga gryningen börjar 42 minuter före soluppgången.
• 40° N (Madrid, New York): Merkurius 12°, Venus 24°; den borgerliga gryningen börjar 33 minuter före soluppgången.

Merkurius håller sig nära de här höjderna från omkring den 17 till den 23 november. Omkring 2° nästan rakt nedanför Venus står Spica, den ljusaste stjärnan i Jungfrun. Förväxla den inte med Merkurius, som är ljusare och står mycket lägre och längre till vänster.

Öppna himmelskartan i SkyFlux, så ser du var Merkurius står sett från din plats.

Vad du får se

För blotta ögat är Merkurius bara en ljuspunkt på den ljusnande himlen, och den blir ljusare för varje dag eftersom vi ser en allt större del av dess solbelysta sida: magnitud +0,3 den 14 november, −0,2 den 17, −0,4 den 20 och −0,6 den 23 november. Nära horisonten dämpas den dock av diset, så den kan se svagare ut än siffrorna antyder.

Med kikare går det lättare: svep långsamt nedåt och åt vänster från Venus, och när du har hittat Merkurius sänker du kikaren och letar upp den med blotta ögat. Lägg undan kikaren före soluppgången. Solen går upp nära det ställe där du har tittat, och redan en kort blick på den genom kikaren kan ge bestående ögonskador.

Månen stör inte: fram till den 23 november har den hunnit gå ner när det börjar gry, och från fullmånen den 24 november står den lågt i väster i gryningen, mitt emot Merkurius på himlen.

Därför är Merkurius svår att se

Merkurius omloppsbana är så liten att planeten, sett från jorden, aldrig kommer längre än omkring 28° från solen. Från nordliga mellanbreddgrader syns den därför lågt och i gryning eller skymning, sällan eller aldrig på en helt mörk himmel. Den här gången är det största vinkelavståndet bara 19,6°, eftersom Merkurius är omkring 50 miljoner km från solen, nära sitt minsta avstånd på 46 miljoner km och långt från sitt största på 70 miljoner km. Ju närmare solen Merkurius är, desto mindre blir dess största skenbara vinkelavstånd från solen.