SkyFlux

PLANETER

Merkurius på morgonhimlen: ta Venus till hjälp före soluppgången

Publicerad · Uppdaterad

Teckning av himlen i sydost från Stockholm den 20 november när den borgerliga gryningen börjar: Merkurius 8° över horisonten vid azimut 131°, Venus på 16° höjd vid azimut 144°, Spica omkring 2° nästan rakt nedanför Venus, Arcturus högt ovanför och ekliptikan som en streckad linje som stiger brant från horisonten.
Himlen över Stockholm (59,3° N) den 20 november när den borgerliga gryningen börjar, med solen 6° under horisonten. Ljusstarka Venus visar vägen; Merkurius står omkring 15° nedanför och till vänster om den. Positionerna är beräknade med JPL Horizons.SkyFlux · JPL Horizons

Sent på kvällen den 20 november enligt UTC (strax efter midnatt natten mot den 21 november, svensk tid) når Merkurius sitt största vinkelavstånd väster om solen, 19,6° (största västliga elongation). För den som bor på norra halvklotet är morgnarna kring det datumet ett bra tillfälle att få syn på Merkurius, som är svårast att hitta av alla planeter som syns med blotta ögat. Ljusstarka Venus står högre upp och till höger om Merkurius och visar var du ska leta.

Därför är slutet av november en bra tid för den som bor på norra halvklotet

Merkurius omloppsbana ligger innanför jordens, så härifrån ser planeten ut att pendla från ena sidan av solen till den andra. När den står väster om solen går den upp före solen och syns i gryningsljuset. Sent den 20 november (UTC) når den sitt största vinkelavstånd på den sidan.

Vinkelavståndet är inte särskilt stort. Det som hjälper är ekliptikan, solens årliga bana över himlen, som planeterna håller sig nära. En höstmorgon på norra halvklotet stiger ekliptikan brant från horisonten i öster före soluppgången: när den borgerliga gryningen börjar den 20 november möter ekliptikan horisonten i en vinkel på omkring 42° sett från Stockholm, jämfört med bara 9° i gryningen kring vårdagjämningen i mars. När banan lutar brant hamnar Merkurius ovanför solen snarare än bredvid den och står därför högre över horisonten vid samma vinkelavstånd till solen.

Merkurius står en bra bit norr om solen på himlen, dels för att ekliptikan väster om solen löper norrut vid den här tiden på året, dels för att Merkurius själv ligger omkring 2° norr om ekliptikan. Deklination är himlens motsvarighet till breddgrad: Merkurius deklination är −12,2°, solens −19,8°. På nordliga breddgrader går Merkurius därför upp långt före solen – i Stockholm 2 timmar och 15 minuter före soluppgången.

Så hittar du Merkurius

Titta lågt i sydost (för den som bor längre söderut snarare åt ostsydost) och börja ungefär en timme före soluppgången. Då står Merkurius redan 7–8° över horisonten på breddgrader mellan 40° och 59° N; tidigare står den lägre och försvinner i diset vid horisonten. Leta först upp Venus. Den passerade mellan jorden och solen i slutet av oktober (nedre konjunktion) och är nu det ljusaste objektet i den delen av himlen, med magnitud −4,9 (ju lägre värde på magnitudskalan, desto ljusstarkare objekt). Merkurius står lägre och till vänster, omkring 15° från Venus den 20 november, eller en och en halv knytnäve med utsträckt arm. Avståndet växer från 13° den 14 november till 20° den 26 november, eftersom Venus avlägsnar sig från solen snabbare än Merkurius, som efter den 20 november börjar närma sig solen igen.

Så här högt står de den 20 november när den borgerliga gryningen börjar, med solen 6° under horisonten:

  • 59,3° N (Stockholm): Merkurius 8°, Venus 16°; den borgerliga gryningen börjar 54 minuter före soluppgången.
  • 51,5° N (London): Merkurius 10°, Venus 19°; den borgerliga gryningen börjar 42 minuter före soluppgången.
  • 40° N (Madrid, New York): Merkurius 12°, Venus 24°; den borgerliga gryningen börjar 33 minuter före soluppgången.

Merkurius håller sig nära de här höjderna från omkring den 17 till den 23 november. Omkring 2° nästan rakt nedanför Venus står Spica, den ljusaste stjärnan i Jungfrun. Förväxla den inte med Merkurius, som är ljusare och står mycket lägre och längre till vänster.

Öppna himmelskartan i SkyFlux, så ser du var Merkurius står sett från din plats.

Vad du får se

För blotta ögat är Merkurius bara en ljuspunkt på den ljusnande himlen, och den blir ljusare för varje dag eftersom vi ser en allt större del av dess solbelysta sida: magnitud +0,3 den 14 november, −0,2 den 17, −0,4 den 20 och −0,6 den 23 november. Nära horisonten dämpas den dock av diset, så den kan se svagare ut än siffrorna antyder.

Med kikare går det lättare: svep långsamt nedåt och åt vänster från Venus, och när du har hittat Merkurius sänker du kikaren och letar upp den med blotta ögat. Lägg undan kikaren före soluppgången. Solen går upp nära det ställe där du har tittat, och redan en kort blick på den genom kikaren kan ge bestående ögonskador.

Månen stör inte: fram till den 23 november har den hunnit gå ner när det börjar gry, och från fullmånen den 24 november står den lågt i väster i gryningen, mitt emot Merkurius på himlen.

Därför är Merkurius svår att se

Merkurius omloppsbana är så liten att planeten, sett från jorden, aldrig kommer längre än omkring 28° från solen. Från nordliga mellanbreddgrader syns den därför lågt och i gryning eller skymning, sällan eller aldrig på en helt mörk himmel. Den här gången är det största vinkelavståndet bara 19,6°, eftersom Merkurius är omkring 50 miljoner km från solen, nära sitt minsta avstånd på 46 miljoner km och långt från sitt största på 70 miljoner km. Ju närmare solen Merkurius är, desto mindre blir dess största skenbara vinkelavstånd från solen.

Källor och licenser

  • JPL Horizons (NASA/JPL) — Positioner, elongation, magnituder, fas, deklinationer samt topocentrisk höjd och azimut för Merkurius, Venus, solen och månen, beräknade den 17 oktober 2026 (för Stockholm den 20 oktober 2026). https://ssd.jpl.nasa.gov/horizons/
  • SIMBAD (CDS, Strasbourg) — Koordinater och V-magnitud för Spica (alf Vir) och Arcturus (alf Boo). https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/
  • NASA NSSDC, Mercury Fact Sheet — Merkurius avstånd från solen i perihelium (46,0 miljoner km) och aphelium (69,8 miljoner km). https://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/mercuryfact.html

Se det på din egen himmel

Fler nyheter

Kometen Euclid: ESA:s galaxkartläggande rymdteleskop har hittat sin första komet

ESA:s rymdteleskop Euclid, som byggdes för att kartlägga galaxer, har upptäckt sin första komet. Den har fått namnet C/2026 S1 (Euclid). Kometen befinner sig omkring 1,3 miljarder kilometer från jorden, högt över planeternas banplan och nästan rakt ovanför solen. Dess omloppsbana lutar 85° mot banplanet.

Vissa vita dvärgar skulle se gröna, rosa eller lila ut på nära håll

Vita dvärgar är de täta resterna av stjärnor som liknar solen, och vi föreställer oss dem oftast som vita eller ljusblå. En studie under ledning av Mark Hollands vid University of Warwick, publicerad i RAS Techniques and Instruments den 15 oktober 2026, räknar ut vilken färg man skulle se om man kom så nära en vit dvärg att stjärnan syntes som en skiva och inte som en punkt. De flesta är verkligen vita: bland de 152 vita dvärgar som ligger närmast solen är det bara ungefär en av trettio som har en färg som tydligt skiljer sig från en glödande kropps, och de få ser rosa eller gula ut. Bland ovanliga, handplockade stjärnor hittade forskarna dessutom en som skulle se tydligt grön ut.

MACS J0454.1-0300: Webbs bild av en gyllene galaxhop som böjer ljuset till bågar

Webbs ”månadens bild” för september 2026 visar MACS J0454.1-0300, en galaxhop i stjärnbilden Orion. Hopens gravitation böjer ljuset från betydligt mer avlägsna galaxer bakom den och förstorar dem, och små ljusa fläckar i de galaxerna framstår i vissa fall som mer än 300 gånger förstorade.

ALMA:s cykel 13: rekordefterfrågan och nya mottagare i Band 2

Observatoriet ALMA i Chile inledde sin trettonde observationscykel den 1 oktober 2026, och efterfrågan slog rekord: astronomerna bad om nästan nio gånger så mycket tid på huvudsystemet av 12-metersantenner som kunde fördelas. Samtidigt blev en ny uppsättning mottagare, kallad Band 2, för första gången tillgänglig i en ordinarie observationscykel.