SkyFlux
Kometen Euclid: ESA:s galaxkartläggande rymdteleskop har hittat sin första komet
Publicerad · Uppdaterad
ESA:s rymdteleskop Euclid, som byggdes för att kartlägga galaxer, har upptäckt sin första komet. Den har fått namnet C/2026 S1 (Euclid). Kometen befinner sig omkring 1,3 miljarder kilometer från jorden, högt över planeternas banplan och nästan rakt ovanför solen. Dess omloppsbana lutar 85° mot banplanet.
En komet som dök upp i en galaxkartläggning
Euclid mäter former och lägen för miljarder galaxer för att kartlägga mörk materia och mörk energi. Teleskopet är inte byggt för att följa objekt som rör sig. Oftast avbildar det varje del av himlen en enda gång, och det undviker bandet kring ekliptikan, där planeterna rör sig. Där vimlar det av asteroider och kometer, och stoftet i solsystemet gör himlen ljusare.
Kometen dök upp i Euclid Deep Field North, ett område på 20 kvadratgrader i stjärnbilden Draken som Euclid observerar gång på gång. Fältet ligger nära ekliptikans nordpol, punkten på himlen rakt ovanför planeternas banplan. Eftersom kometen befinner sig så högt ovanför banplanet syns den från jorden bara några grader från ekliptikans nordpol, alltså inne i fältet. ESA kallar fyndet en lycklig slump: kometens bana och Euclids observationsschema råkade passa ihop.
Mikko Pöntinen, doktorand vid Helsingfors universitet, har skrivit ett program som letar efter objekt i rörelse på Euclids bilder. Programmet markerade en strimma som syntes på flera bilder. Pöntinen räknade ut var objektet borde befinna sig härnäst och hittade det på 16 exponeringar tagna mellan den 16 och den 24 september 2026. Objektet var omgivet av ett diffust moln, ett tecken på att det var en komet. Minor Planet Center, som tar emot och granskar sådana fynd för Internationella astronomiska unionens räkning, offentliggjorde upptäckten den 8 oktober, sedan den hade följts upp med teleskop på marken.
En omloppsbana som står nästan på högkant
Planeterna kretsar kring solen i nästan ett och samma plan, men den här kometens omloppsbana lutar 85° mot detta plan. Den 28 oktober 2026 befinner sig kometen 8,9 astronomiska enheter (AE) från solen och nästan lika högt ovanför planeternas banplan. En astronomisk enhet är avståndet mellan jorden och solen. Ljuset från kometen behöver 74 minuter för att nå oss.
Kometen kommer närmast solen i september 2027, på ett avstånd av 8,7 AE. Då är den närmare solen än Saturnus någonsin är, men den befinner sig fortfarande omkring 8,5 AE ovanför banplanet och hamnar alltså inte i närheten av någon planet. NASA:s JPL anger datumet till den 20 september, Minor Planet Center till den 2 september. Båda banberäkningarna bygger på mindre än en månads observationer.
ESA nämner bara en omloppstid på tusentals år, och det är i underkant: de banberäkningar som JPL och Minor Planet Center har gjort hittills pekar på omloppstider på ungefär 190 000 respektive 89 000 år. Med så få observationer kan ingen av beräkningarna utesluta att det här är kometens första och enda passage förbi solen.
Varför har den en koma så långt från solen?
Kometer är rester av is och stoft från solsystemets födelse. Nära solen förvandlas isen till gas, och gasen och stoftet bildar kometens koma och svans. Vattenis, den vanligaste sortens is, förgasas knappt längre bort från solen än omkring 3 AE. Att kometen är aktiv nästan 9 AE från solen beror därför troligen på is av mer lättflyktiga ämnen, till exempel kolmonoxid. Inga mätningar av gas från den här kometen har publicerats ännu, så orsaken är inte bekräftad.
Euclid och två observatörer på marken mätte komans bredd till omkring 10 bågsekunder. På kometens avstånd från jorden motsvarar det ungefär 65 000 kilometer, eller fem gånger jordens diameter.
Kan du se den själv?
Inte med blotta ögat, och inte ens genom ett stort amatörteleskop. Den beräknade ljusstyrkan i slutet av oktober är omkring magnitud 20,5 (JPL) eller 20,7 (Minor Planet Center). Enligt en optimistisk tumregel kan en erfaren observatör som har ett teleskop med 50 centimeters öppning se ner till ungefär magnitud 17 under en mörk himmel. Kometen är ungefär 25 gånger svagare än så, och dessutom är dess ljus utsmetat till ett diffust sken. På bilder med lång exponeringstid går den att fånga, och upptäckten följdes bland annat upp av amatörobservatorier med teleskop på 30–43 centimeter i diameter.
Kometen står i stjärnbilden Draken, på deklination +62°. Norr om ungefär 28° nordlig bredd, alltså i hela Sverige, går den aldrig ner. I Stockholm är himlen helt mörk från omkring kl. 18:20 svensk tid (17:20 UTC) den 28 oktober, och då står kometen ungefär 69° över horisonten. Under natten sjunker den mot norr och står som lägst, omkring 31°, kl. 03:30 (02:30 UTC), för att sedan långsamt stiga igen före gryningen. Sett från São Paulo och platser längre söderut når den aldrig högre än 5° över horisonten när det är mörkt.
Källor och licenser
- ESA, Euclid discovers new comet (19 oktober 2026) — Upptäckten, datumen för bilderna (16–24 september 2026), de 16 exponeringarna, upptäckaren och hans program, Euclid Deep Field North, bekräftelsen från Minor Planet Center den 8 oktober, avståndet på 1,3 miljarder km, läget ”rakt upp” sett från solen, omloppstiden på tusentals år och hur Euclid kartlägger himlen. https://www.esa.int/Science_Exploration/Space_Science/Euclid/Euclid_discovers_new_comet
- ESA, bildsidorna om kometen — Huvudbilden och beskrivningen av den (20 september 2026, exponeringstid på 560,52 sekunder), närbilden (åtta exponeringar på 89,5 sekunder, sammanlagda så att kometen ligger stilla), upphovsuppgiften och licensen. https://www.esa.int/ESA_Multimedia/Images/2026/10/Comet_C_2026_S1_Euclid_observations_in_context och https://www.esa.int/ESA_Multimedia/Images/2026/10/A_composite_of_eight_Euclid_VIS_exposures_of_Comet_C_2026_S1_Euclid
- ESA, Euclid's wide and deep surveys — Euclid Deep Field North: 20 kvadratgrader i Draken, mycket nära ekliptikans nordpol, valt för att det kan observeras hela året. https://www.esa.int/ESA_Multimedia/Images/2023/02/Euclid_s_wide_and_deep_surveys
- Minor Planet Center, MPEC 2026-T146: Comet C/2026 S1 (Euclid) (8 oktober 2026) — Rapporterna om koman, listan över observatorier som följde upp upptäckten och deras teleskop, MPC:s banberäkning (q = 8,754 AE, e = 0,9956, alltså a ≈ 1 993 AE och en omloppstid på omkring 89 000 år), MPC:s datum för perihelium (2 september 2027) och MPC:s prognos för ljusstyrkan. https://minorplanetcenter.net/mpec/K26/K26TE6.html
- JPL Small-Body Database, C/2026 S1 (Euclid), banberäkning JPL#2 — Banans lutning (85,2°), periheliumavståndet (8,74 AE), datumet för perihelium (20 september 2027, osäkerhet 28 dygn), banans halva storaxel (a = 3 310 AE, vilket ger en omloppstid på omkring 190 000 år) och dess osäkerhet, excentriciteten 0,997 ± 0,007, som inte utesluter en öppen bana, samt observationsperioden (16 september–13 oktober 2026). https://ssd.jpl.nasa.gov/tools/sbdb_lookup.html#/?sstr=C/2026%20S1
- JPL Horizons — Kometens avstånd från solen och jorden, dess höjd över planeternas banplan, dess läge på himlen och beräknade ljusstyrka, när och på vilket avstånd den passerar planeternas banplan, planeternas lägen och banor i figuren samt synligheten från Stockholm och São Paulo (gränsen 28° N för en himlakropp som aldrig går ner är vår egen beräkning: 90° − 61,8°). https://ssd.jpl.nasa.gov/horizons/
- M. Womack, G. Sarid, K. Wierzchos, CO in distantly active comets (2017) — Gränsen vid omkring 3 AE, utanför vilken vattenis knappt sublimerar, och kolmonoxid som drivkraft bakom aktiviteten hos kometer längre ut. https://arxiv.org/abs/1611.00051
- Journal of the British Astronomical Association, läsarbrev om teleskopens gränsmagnitud (1999) — Tumregeln 3,7 + 5 log D (D i mm) för en erfaren observatör som använder indirekt seende under goda förhållanden; för 500 mm ger den magnitud 17,2. https://britastro.org/journal_old/archive/ap99ltrs.htm
