SkyFlux

SR-1 Freedom: NASA:s rymdfarkost med kärnreaktor ska frakta tre helikoptrar till Mars

Publicerad · Uppdaterad

Digital illustration av rymdfarkosten SR-1 Freedom nära Mars: en lång fackverksbom med en cylinderformad reaktormodul längst ut och två höga guldfärgade solpaneler i andra änden, framför den orange planeten.
En illustration, inte ett fotografi: SR-1 Freedom vid Mars. Kärnkraftsmodulen sitter längst ut på den långa bommen; de två guldfärgade panelerna är solpaneler på farkostens huvuddel. Farkosten har ännu inte flugit, och konstruktionen kan ändras före den planerade uppskjutningen.NASA/Alberto Bertolin (förminskad) · NASA Images and Media Usage Guidelines

NASA bygger SR-1 Freedom, som kan bli den första rymdfarkosten med en fissionsreaktor i drift längre ut än omloppsbanan runt jorden. Enligt planen ska den skjutas upp i slutet av 2028 och ha med sig SkyFall: tre helikoptrar som bygger vidare på Ingenuity och ska flyga på Mars.

Vad NASA meddelade den 20 oktober

Den 20 oktober 2026 meddelade NASA att arbetet med kärnkraftsmodulen till Space Reactor-1 (SR-1) Freedom går framåt. Modulen består av två delar: en reaktor som alstrar värme genom kärnklyvning (fission) och ett omvandlingssystem som gör om värmen till el för farkostens system och dess elektriska raketmotorer.

Reaktorn konstrueras av Idaho National Laboratory, ett av det amerikanska energidepartementets forskningslaboratorier. Omvandlingssystemet arbetar med en sluten Braytoncykel: en gas cirkulerar i en krets, värms upp av reaktorn och driver en turbin. Systemet ska levereras av företaget Sierra Lobo Inc. enligt ett kontrakt som hanteras av NASA:s Glenn Research Center i Cleveland. Enligt NASA minskar de här avtalen den tekniska risken och hjälper uppdraget att hålla tidsplanen.

Hela färden är fortfarande bara planerad: NASA siktar på en uppskjutning i slutet av 2028 och ankomst till Mars 2029. NASA uppger också att reaktorn inte ska startas förrän farkosten har lämnat omloppsbanan runt jorden, så den är inte i drift under uppskjutningen eller medan farkosten kretsar kring jorden. Enligt NASA:s faktablad ska den sättas i gång inom 48 timmar därefter.

Varför elektrisk framdrivning med kärnkraft?

En kemisk raketmotor brinner en kort stund med stor kraft, och sedan färdas farkosten vidare utan motor. En elektrisk raketmotor fungerar tvärtom: den joniserar en gas, till exempel xenon, och skjuter ut jonerna med hjälp av elektriska och magnetiska fält. Dragkraften är svag, men den kan hålla i sig i månader, och motorn förbrukar mycket mindre drivmedel. Enligt NASA kan elektrisk framdrivning minska behovet av drivmedel med upp till 90 % jämfört med kemiska system.

Hur stark en elektrisk raketmotor kan bli beror på strömkällan, som kan vara solpaneler eller en kärnreaktor. NASA påpekar att dammstormar på Mars kan hindra solljuset från att nå ytan i flera veckor, och att även de bästa platserna nära månens poler har perioder på flera dygn utan sol. En reaktor ger alltså el som inte är beroende av solen. SR-1 Freedom är tänkt att först pröva tekniken i rymden, inför en separat reaktor på månen (Lunar Reactor-1, planerad till 2030).

Enligt NASA ska reaktorn ge mer än 20 kilowatt elektrisk effekt. Farkosten drivs av en Halleffektmotor på 12 kilowatt, en typ av elektrisk raketmotor. Reaktorbränslet är HALEU, uran som är anrikat till högre halt än vanligt kärnkraftsbränsle men ändå räknas som låganrikat. Farkostens massa är omkring 12 000 kilogram. SR-1 Freedom byggs på en befintlig plattform, Power and Propulsion Element (en kraft- och framdrivningsmodul), vars egna solpaneler ger 48 kilowatt; det nya som ska demonstreras är reaktorn. Som jämförelse gav radioisotopgeneratorn på Perseverance omkring 110 watt vid uppskjutningen, så SR-1-reaktorn ska enligt planen ge ungefär 180 gånger så mycket.

  • Reaktor eller radioisotopgenerator: Generatorn på Perseverance får sin värme från det naturliga radioaktiva sönderfallet av plutonium-238. En fissionsreaktor alstrar i stället värme genom att klyva urankärnor, och därför ska reaktorn på SR-1 ge mer än 20 kilowatt, mot omkring 110 watt för generatorn.
  • Ett sällsynt steg: Enligt NASA har USA tidigare bara skickat upp en reaktor, SNAP-10A år 1965, och den lämnade aldrig omloppsbanan runt jorden.

SkyFall: tre helikoptrar till Mars

SR-1 Freedom har SkyFall som nyttolast: tre helikoptrar som bygger vidare på Ingenuity, den första farkosten som gjorde en motordriven och styrd flygning på en annan planet. SR-1 Freedom ska flyga förbi Mars och sätta ut helikoptrarna under förbiflygningen. Var de ska landa har NASA ännu inte bestämt.

Att flyga på Mars är svårt. Tyngdkraften där är omkring en tredjedel av jordens, vilket underlättar, men lufttrycket vid ytan är bara omkring 1 % av vårt, så rotorbladen har få luftmolekyler att ta spjärn mot. De tre helikoptrarna ska ha markradar och kameror för att leta efter is under ytan, och de ska mäta lufttemperatur, vindhastighet och vindriktning. NASA hoppas att mätningarna kan hjälpa till att välja landningsplatser för framtida bemannade färder och uppger att helikoptrarna skulle kunna vara i drift i flera månader, kanske i flera år.

Vad kan en amatörastronom se?

Ingenting än så länge: SR-1 Freedom har inte skjutits upp, och reaktorn sätts i gång först när farkosten har lämnat omloppsbanan runt jorden. Det här är en nyhet om rymdteknik, inte ett himlafenomen, så det finns inget att leta efter på natthimlen.

Det du kan följa är tidsplanen. Uppskjutningsfönstret mot Mars år 2028 går inte att flytta, eftersom jorden och Mars måste stå rätt i förhållande till varandra. Om uppdraget missar fönstret öppnas nästa omkring 26 månader senare. Senaste nytt finns på NASA:s sida om SR-1 Freedom och i NASA:s pressmeddelanden.

Källor och licenser

Se det på din egen himmel

Ladda ned på Google PlayInte för iOS än

Fler nyheter

”Rymdmanet” över Florida: därför lyste avgaserna från CRS-35 före soluppgången

Den 13 oktober kl. 10:33 UTC, omkring 50 minuter före soluppgången, lyfte en Falcon 9 från Florida med last till den internationella rymdstationen. Marken låg fortfarande i mörker, men när raketen steg upp i solljuset började avgaserna lysa och bredde ut sig över himlen som en skimrande ”rymdmanet”.

Orioniderna, stoft från Halleys komet, når maximum natten mellan den 21 och 22 oktober — bäst syns de under de mörka timmarna före gryningen

Varje oktober passerar jorden genom en ström av stoft från Halleys komet, och stoftkornen slår in i den övre atmosfären med 66 kilometer i sekunden — Orioniderna hör till de snabbaste av de stora svärmarna. Maximum 2026 infaller den 21 oktober, omkring kl. 18:30 UTC, och bäst är natten mellan den 21 och 22 oktober. I år står en ljus måne, ungefär 80 procent upplyst, på himlen till långt efter midnatt, så det är timmarna efter att den har gått ner och innan gryningen börjar som går att använda — SkyFlux visar båda tiderna för den plats där du är. Nedan går vi igenom när och var du ska titta, varför meteorerna är så snabba och stoftet så gammalt, varför jorden över huvud taget träffar det, och hur Jupiter då och då samlar ihop det till ett utbrott. Till sist en ärlig siffra: ungefär 9 till 15 meteorer i timmen under en mörk himmel på landet, och färre nära en stad.

Leoniderna når maximum natten mellan den 17 och 18 november — ett lugnt år för svärmen som en gång föll som snö

Strax före midnatt UTC natten mellan den 17 och 18 november 2026 passerar jorden genom stoftet från kometen 55P/Tempel–Tuttle, och Leoniderna når sitt maximum. I år blir de blygsamma — ett ZHR-tal på omkring 15 (zenital timfrekvens, antalet under en idealisk himmel; mer om det längre ned), och den spårmodell som har publicerats för i år hittar inget stoftspår som skulle höja antalet märkbart. Men förhållandena är goda: den halvt upplysta månen går ner före midnatt på norra halvklotet och en eller två timmar efter midnatt på södra, och radianten, den punkt som meteorerna ser ut att flyga ut ifrån, står högt under de sista mörka timmarna före gryningen. Och Leoniderna är ingen vanlig svärm. De är snabbast av de stora svärmarna, de träffar jorden nästan rakt framifrån, och en enda natt år 1833 flyttade de meteorerna från meteorologin till astronomin. Här går vi igenom när och var du ska titta, varför meteorerna är så snabba, stormarna 1833, 1966 och 1999 — och vad modellerna säger om nästa storm.

Draconiderna når maximum natten mellan den 8 och 9 oktober 2026 — på nordliga breddgrader står radianten som högst på kvällen, men själva toppen infaller vid en fast tidpunkt i UTC

Den 9 oktober 2026, omkring kl. 01:20 UTC, korsar jorden stoftströmmen från kometen 21P/Giacobini-Zinner — i Europa, Afrika och Amerika är det natten mellan den 8 och 9 oktober. De flesta meteorsvärmar ger fler meteorer mot morgonen, och det finns ett gott skäl till det. Draconiderna gör tvärtom, och orsaken är inte den som brukar anges. I den här artikeln finns den beräknade kurvan som visar att svärmen verkligen gör tvärtom, en förklaring som också visar varför Perseiderna och Geminiderna tilltar mot morgonen, en titt på kometen vars ström jorden korsar — och ett ärligt besked om vad du kan vänta dig 2026: ett ZHR-tal på omkring fem, inget skådespel. Den tar också upp det som de flesta guider utelämnar: på nordliga breddgrader står radianten som högst på kvällen, men svärmens eget maximum infaller vid samma UTC-tid överallt — så vilken timme på natten som är bäst för dig beror på var du befinner dig, framför allt på longituden men också på breddgraden.