”Rymdmanet” över Florida: därför lyste avgaserna från CRS-35 före soluppgången

Ett lysande moln på mörk himmel

Raketen med CRS-35, SpaceX:s 35:e lastuppdrag för NASA, lyfte från Space Launch Complex 40 vid Cape Canaveral tisdagen den 13 oktober 2026. Vid startplattan stod solen då fortfarande omkring 11,5° under horisonten, och det var ungefär 50 minuter kvar till soluppgången.

Medan raketen steg svällde avgaserna ut till en ljus, genomskinlig kupol med en lång svans mot en himmel som ännu var mörk. Den syntes långt utanför Florida: Space.com publicerade ett foto från Colbert i Georgia, och FOX Carolina rapporterade om iakttagelser i regionen Upstate i South Carolina. Enligt Space.com var den synlig för miljoner — ett sätt att tala, inte en siffra som någon har räknat fram.

Därför lyser avgaserna när det är mörkt på marken

När solen står under horisonten ligger marken i jordens skugga, men luften högt däruppe ligger ändå i solljus. NASA:s Kennedy Space Center förklarar det enkelt: en manet uppstår strax före soluppgången eller strax efter solnedgången, när avgasmolnet blir starkt belyst. Sådana skådespel brukar inträffa 30–60 minuter före soluppgången eller efter solnedgången. CRS-35 lyfte omkring 50 minuter före soluppgången.

Enligt vår egen geometriska beräkning nådde solljuset vid starten bara luft som låg mer än omkring 130 km ovanför startplattan. I praktiken låg gränsen något högre, eftersom ljus som går i flack vinkel genom den täta nedre atmosfären dämpas. Raketen flög mot nordost, ut över havet mot den ljusnande östra himlen, och där låg jordskuggans kant lägre. Avgaserna började alltså lysa så snart de hade nått upp i det solbelysta skiktet.

Formen kommer av den tunna luften. Nära marken pressar lufttrycket ihop avgaserna till ett smalt spår; högt uppe är trycket så lågt att gasen sväller ut som en ballong. Pål Brekke vid Universitetscentret på Svalbard (UNIS) säger att effekten börjar i mesosfären, på omkring 80–90 km höjd, där avgaserna snabbt expanderar, kondenserar och fryser. Utvidgningen börjar under jordskuggans kant och fortsätter medan raketen stiger, men det som lyser är den del som har nått upp i solljuset.

Det vi ser är framför allt is. Ari-Matti Harri vid Meteorologiska institutet i Finland beskriver ett sådant ljust spår som till största delen frusen vattenånga, där de färgade strimmorna beror på bränslets kemiska sammansättning. Det är de solbelysta iskristallerna som lyser.

Visste du?Vissa detaljer är fortfarande oklara: fotografier visar vita, blå, rosa och orange avgasmoln i skiftande former, och utöver det allmänna sambandet med bränslets kemiska sammansättning har vi inte hittat någon expertkälla som förklarar vad en viss färg eller form beror på.

Vad raketen hade med sig

CRS-35 ingår i NASA:s avtal Commercial Resupply Services, där företag får betalt för att leverera förnödenheter och experiment. Dragon-kapseln hade med sig mer än 2 850 kg (6 300 pund) last:

• Solpaneler: i den trycklösa lastdelen (”trunk”) låg det fjärde och sista paret av Redwires iROSA-paneler, som rullas ut på plats. Varje panel är konstruerad för att ge mer än 20 kW.
• Forskning: över 40 studier, bland dem LambdaVision-1 (konstgjorda näthinnor), Stellar Spheroids (hjärtvävnad i 3D), ELF-Unconventional Glass 2 (glas av grundämnen som är tyngre än de som finns i vanlig kiseldioxid) och MINDS, där hjärnorganoider används för att studera Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och multipel skleros.
• Reservdelar: delar till robotarmen Canadarm2 och ett skyddande ”musselskal” för att ta hem en trasig armled som monterades bort under en rymdpromenad den 30 juni.
• Utrustning: en doseringspump till toaletten, sensorer som kontrollerar kvaliteten på toalettens förbehandlingsvätska, ett robotverktyg och en hopfällbar urinbehållare som ska testas inför Artemis III-färden.

Dragon C211 var ute på sin fjärde flygning. Första steget, B1096, flög för åttonde gången och landade på Landing Zone 40 intill startplattan, och dess ljudbang hördes längs Floridas rymdkust, Space Coast.

Dragon dockade kl. 14:27 UTC den 15 oktober vid den port på modulen Harmony som vetter bort från jorden. Det skedde tidigare än planerat, och stationen befann sig då omkring 400 km ovanför Sydafrika. Enligt planen ska kapseln stanna till mitten av november och sedan landa i havet utanför Kalifornien.

Tidigare maneter, bubblor och spiraler

• 9 december 2009, Norge: en spiral hängde i ungefär tio minuter över norra Norge och Sverige. Ryssland bekräftade en misslyckad testskjutning av en Bulava-robot. Astrofysikern Jonathan McDowell föreslog att en skadad dysa på tredje steget fick det att börja snurra, men den förklaringen har aldrig belagts.
• Oktober 2017, över Sibirien: enligt Rysslands försvarsministerium kom en lysande ”bubbla” på himlen från en Topol-M-robot. Roboten hade skjutits iväg från Plesetsk i norra delen av europeiska Ryssland mot provskjutningsfältet Kura på Kamtjatka och flög på vägen dit över Sibirien.
• 22 december 2017, Kalifornien: en Iridium-uppskjutning från Vandenberg omkring 30 minuter efter solnedgången syntes ända bort till Phoenix, och Los Angeles brandkår gick ut med ett uttalande om det ”mystiska ljuset”.
• 6 maj 2022, Florida: en Starlink-uppskjutning före soluppgången syntes ända bort till Savannah i Georgia.
• 2 maj 2024, Estland: medan folk väntade på norrsken dök en lysande spiral upp. Det var inget avgasmoln från en uppskjutning. Enligt estniska experter kom spiralen med största sannolikhet från ett av SpaceX:s övre raketsteg i omloppsbana, som långsamt roterade medan det släppte ut kvarvarande bränsle i slutet av sitt uppdrag.
• Natten mellan 16 och 17 april 2026, Finland: en Sojuz från Plesetsk lyste upp natthimlen och ledde till flera nödsamtal. Den syntes både nära östgränsen och i Kuopio och Seinäjoki, och även i Norge och i Umeå.

Kunde maneten från CRS-35 ses i Europa?

Nej, av två skäl. Det första är avståndet: Florida ligger flera tusen kilometer från Europa, och till och med ett föremål så högt uppe som rymdstationen, på 400 km höjd, ligger under horisonten för den som befinner sig mer än omkring 2 200 km bort — och avgaserna låg lägre än så. Det andra är tidpunkten: kl. 10:33 UTC var det redan dag i hela Europa, och en manet syns bara när solbelysta avgaser avtecknar sig mot en mörk himmel.

Så kan du själv se en rymdmanet

• Tidpunkt: håll utkik efter uppskjutningar ungefär under den sista timmen före soluppgången eller den första timmen efter solnedgången.
• Starttider: raketbolagen publicerar planerade tider, men starten flyttas ofta till en senare dag, så kontrollera igen samma dag.
• Riktning: vänd dig mot uppskjutningsplatsen och raketens färdväg. På några hundra kilometers avstånd står avgasmolnet ganska lågt på himlen, men det breder ut sig och kan dröja sig kvar.
• I Nordeuropa: vissa uppskjutningar från Plesetsk kan ses från Finland, och ett övre raketsteg i omloppsbana som släpper ut bränsle kan dyka upp helt utan förvarning, som över Estland 2024.