SkyFlux

METEORER

Geminiderna når sitt maximum: de bästa nätterna och var du ska titta

Publicerad · Uppdaterad

Stjärnkarta över himlen mot söder sett från Stockholm kl. 00:44 UTC den 14 december 2026. Geminidernas radiant, markerad med en ring alldeles intill Castor och Pollux, står 64° över horisonten. Jupiter och Mars lyser längre ner i sydost, och fem meteorspår leder tillbaka mot radianten.
Himlen över Stockholm (59,3° N) kl. 00:44 UTC den 14 december, när Geminidernas radiant står som högst: nära Castor, 64° över horisonten i söder. Positionerna är beräknade med JPL Horizons och SIMBAD; meteorspåren är exempel, inte beräknade.SkyFlux · JPL Horizons · SIMBAD · SkyFlux (own drawing; positions from JPL Horizons and SIMBAD)

Geminiderna är enligt International Meteor Organization (IMO) den pålitligaste av de stora årliga meteorsvärmarna, och maximum väntas den 14 december omkring kl. 14:00 UTC. I hela Europa är det då dag eller skymning, och radianten — den punkt som meteorerna ser ut att komma ifrån — står lågt eller under horisonten. Men under de senaste två decennierna har maximum kommit upp till 17 timmar tidigare än förutsagt, så natten mellan den 13 och 14 december är det säkraste kortet.

Vilken natt är bäst?

Antalet meteorer är högt (ett ZHR-tal på 100 eller mer, se ”Vad du får se”) bara under 10 till 12 timmar kring maximum. Enligt IMO har maximum under de senaste två decennierna, de år då det har kunnat observeras väl, inträffat allt från ungefär 17 timmar före till 4 timmar efter den förutsagda tidpunkten. För 2026 innebär det att maximum kan inträffa när som helst mellan kl. 21:00 UTC den 13 december och kl. 18:00 UTC den 14 december.

Större delen av den europeiska natten mellan den 13 och 14 december ligger inom det fönstret: kommer maximum tidigt, infaller det medan radianten står högt över Europa. Kvällen den 14 ligger närmare den förutsagda tidpunkten, men tidigt på kvällen står radianten fortfarande lågt. I Stockholm står den omkring 11° över horisonten kl. 16:00 UTC och 23° kl. 18:00 UTC, och längre österut står den högt tidigare på kvällen. Kvällen är ändå värd ett försök, för enligt IMO blir ljusstarka Geminider vanligare mot slutet av maximum. På Nordamerikas västkust slutar natten mellan den 13 och 14 december ungefär en timme innan maximum väntas; längre österut ljusnar det tidigare.

Var du ska titta

Geminider kan dyka upp var som helst på himlen, men följer du deras spår bakåt leder de alla till en och samma punkt, radianten. Den ligger nära den ljusa stjärnan Castor i Tvillingarna.

På norra halvklotets mellersta breddgrader går radianten upp i nordnordost vid solnedgången och står som högst i söder mitt i natten. Norr om ungefär 57° nordlig bredd går den aldrig ner. Så är det i Stockholm (59,3° N), där den som lägst står ett par grader över horisonten i norr. Natten mellan den 13 och 14 december står den där högre än 40° från omkring kl. 20:20 till 05:10 UTC och når 64° kl. 00:44 UTC. Ju högre radianten står, desto fler meteorer ser du, så större delen av natten är bra.

Du behöver inte titta på själva radianten: meteorer nära den lämnar korta spår, och ju längre bort från den de syns, desto längre blir spåren. Vänd dig mot den mörkaste delen av himlen och titta ungefär halvvägs mellan horisonten och zenit. SkyFlux visar på himmelskartan var radianten står sett från din plats.

På södra halvklotet syns färre Geminider. Radianten ligger 33° norr om himmelsekvatorn, så från Sydney, på 34° sydlig bredd, når den som högst 23° över horisonten i norr, och söder om 57° sydlig bredd går den aldrig upp. I östra Australien är det mörkt när maximum väntas, men räkna bara med ungefär en tredjedel av det antal meteorer som syns när radianten står högt.

Vad du får se

Geminidernas ZHR-tal är enligt IMO 150. ZHR, zenital timfrekvens, är det antal meteorer som en enda observatör skulle räkna på en timme under en helt klar himmel, där stjärnor ner till magnitud 6,5 syns och radianten står rakt ovanför huvudet. I verkligheten blir det färre, framför allt för att himlen är ljusare. Om ljusföroreningarna gör att de svagaste stjärnorna du kan se har magnitud 5,5 i stället för 6,5 (ju högre tal, desto ljussvagare stjärna), delas antalet Geminider med ungefär 2,6, och med 2,6 igen för varje ytterligare magnitud. Vid maximum och med radianten 60° över horisonten blir det omkring 50 meteorer i timmen under en förortshimmel där stjärnor ner till magnitud 5,5 syns, omkring 30 under en ljus stadshimmel och omkring 80 under en mörk himmel på landet. De här siffrorna gäller själva maximum. Natten mellan den 13 och 14 december står radianten som högst över Stockholm drygt 13 timmar innan maximum väntas, så räkna med färre meteorer, om inte maximum kommer tidigt.

Geminiderna kommer in i atmosfären med 35 km/s, långsammare än Perseiderna (59 km/s), och ser därför märkbart långsammare ut. Svärmen är känd för ljusstarka meteorer och eldklot.

Månen är en tilltagande skära, 19–27 % upplyst. I Stockholm går den ner omkring kl. 18:00 UTC den 13 december och omkring kl. 19:30 UTC den 14; sedan är himlen månfri fram till gryningen.

En svärm från en asteroid

Visste du?De flesta meteorsvärmar kommer från kometer, men Geminiderna kommer från 3200 Phaethon, en asteroid som är ungefär 6 km i diameter. Som närmast är den 0,14 astronomiska enheter (omkring 21 miljoner km) från solen, mindre än hälften av Merkurius minsta avstånd till solen. Nära solen får Phaethon en kort svans, och 2023 visade observatorier som bevakar solen att svansen består av natriumgas, inte av stoft. Vad som fick Phaethon att släppa ifrån sig allt det stoft som Geminiderna består av är fortfarande en gåta.

Källor och licenser

Se det på din egen himmel

Ladda ned på Google PlayInte för iOS än

Fler nyheter

Vissa vita dvärgar skulle se gröna, rosa eller lila ut på nära håll

Vita dvärgar är de täta resterna av stjärnor som liknar solen, och vi föreställer oss dem oftast som vita eller ljusblå. En studie under ledning av Mark Hollands vid University of Warwick, publicerad i RAS Techniques and Instruments den 15 oktober 2026, räknar ut vilken färg man skulle se om man kom så nära en vit dvärg att stjärnan syntes som en skiva och inte som en punkt. De flesta är verkligen vita: bland de 152 vita dvärgar som ligger närmast solen är det bara ungefär en av trettio som har en färg som tydligt skiljer sig från en glödande kropps, och de få ser rosa eller gula ut. Bland ovanliga, handplockade stjärnor hittade forskarna dessutom en som skulle se tydligt grön ut.

MACS J0454.1-0300: Webbs bild av en gyllene galaxhop som böjer ljuset till bågar

Webbs ”månadens bild” för september 2026 visar MACS J0454.1-0300, en galaxhop i stjärnbilden Orion. Hopens gravitation böjer ljuset från betydligt mer avlägsna galaxer bakom den och förstorar dem, och små ljusa fläckar i de galaxerna framstår i vissa fall som mer än 300 gånger förstorade.

ALMA:s cykel 13: rekordefterfrågan och nya mottagare i Band 2

Observatoriet ALMA i Chile inledde sin trettonde observationscykel den 1 oktober 2026, och efterfrågan slog rekord: astronomerna bad om nästan nio gånger så mycket tid på huvudsystemet av 12-metersantenner som kunde fördelas. Samtidigt blev en ny uppsättning mottagare, kallad Band 2, för första gången tillgänglig i en ordinarie observationscykel.

SR-1 Freedom: NASA:s rymdfarkost med kärnreaktor ska frakta tre helikoptrar till Mars

NASA bygger SR-1 Freedom, som kan bli den första rymdfarkosten med en fissionsreaktor i drift längre ut än omloppsbanan runt jorden. Enligt planen ska den skjutas upp i slutet av 2028 och ha med sig SkyFall: tre helikoptrar som bygger vidare på Ingenuity och ska flyga på Mars.