JPL 90 år: från ett raketförsök i en uttorkad flodfåra till Voyager och Mars

Fyra försök på halloween

Gruppen växte fram kring Frank Malina, doktorand vid GALCIT, Caltechs flygtekniska laboratorium, som leddes av Theodore von Kármán. Jack Parsons, en självlärd sprängämnesexpert, och Ed Forman, en skicklig mekaniker, hade byggt egna raketer. De tre utgjorde kärnan i det som på Caltech senare fick öknamnet ”Suicide Squad”, självmordsgänget. Von Kármán krävde att de skulle mäta en motors prestanda i stället för att bara skjuta upp raketer. Därför byggde de en testmotor som drevs med metylalkohol och syrgas. Den var utrustad med mätinstrument och till stor del hopsatt av delar från skrotupplag.

Försöken förlades till Arroyo Seco eftersom Caltech inte ville ha bränder och explosioner på campus. Tre gånger slocknade krutstubinen innan den hann tända motorn. Vid fjärde försöket tändes motorn, men även syrgasslangen fattade eld och for brinnande hit och dit över marken medan gruppen sprang undan. Sandsäckarna skyddade dem, och ingen skadades. Enligt JPL:s redogörelse gick motorn i ungefär tre sekunder, men någon dragkraft registrerades inte. Med ett tändstift i stället för stubinen kunde gruppen den 15 november för första gången mäta dragkraften.

Från arméns raketer till NASA:s laboratorium

År 1939 fick arbetet en beställare. På begäran av chefen för arméns flygkår, Army Air Corps, finansierade en kommitté inom USA:s vetenskapsakademi, National Academy of Sciences, utveckling av raketer som skulle hjälpa flygplan att lyfta från korta startbanor. År 1943 kallade sig gruppen för första gången Jet Propulsion Laboratory, i ett förslag till armén om ett amerikanskt svar på Tysklands V-2-raket.

När kom JPL egentligen till? År 1936 fanns varken något laboratorium eller något namn, bara ett studentprojekt. Namnet förekom alltså först 1943 och blev officiellt i juni 1944, när arméns Ordnance Corps, som svarade för vapen och ammunition, tog över finansieringen. JPL självt räknar sin historia från det första försöket.

Den 1 februari 1958, räknat i UTC (i USA var det fortfarande den 31 januari), lyfte en av arméns Jupiter-C-raketer med Explorer 1, USA:s första satellit. JPL hade konstruerat och byggt satelliten och skötte driften i rymden. Detektorn för kosmisk strålning hade tagits fram av fysikern James Van Allen, och den räknade färre partiklar än väntat. Van Allen tolkade det som att instrumentet hade mättats av strålning som jordens magnetfält hade fångat in, så att det slutade räkna. En satellit som sköts upp två månader senare bekräftade de strålningsbälten som i dag bär hans namn, Van Allen-bältena. Den 3 december 1958 överfördes JPL från armén till den nya civila myndigheten NASA. Caltech driver fortfarande laboratoriet på uppdrag av NASA.

Först ut, gång på gång

Mariner 2 passerade Venus den 14 december 1962 och blev den första rymdfarkosten som flög förbi en annan planet och skickade tillbaka data. Voyager 2, som sköts upp i augusti 1977, blev den första sonden som besökte alla fyra jätteplaneterna; rundturen avslutades vid Neptunus 1989. Den 25 augusti 2012 blev tvillingsonden Voyager 1 den första rymdfarkosten som lämnade heliosfären, den bubbla som solvinden blåser upp runt solen och planeterna.

Mars Pathfinder landade den 4 juli 1997 och släppte ut Sojourner, den första rovern som körde på Mars. År 2021 genomförde helikoptern Ingenuity den första motordrivna och styrda flygningen på en annan planet, och sammanlagt flög den 72 gånger. Europa Clipper, som sköts upp den 14 oktober 2024, ska enligt planen nå Jupiter i april 2030 och studera Europa, en måne som tros dölja ett hav av saltvatten under isen.

Vad som väntar

Den 18 november 2026 väntas Voyager 1 vara ett ljusdygn från jorden, alltså så långt bort att ljuset behöver ett dygn för att nå sonden: ungefär 26 miljarder kilometer. Ett kommando som skickas den dagen är framme först efter 24 timmar. Inget optiskt teleskop kan se rymdsonden. Den enda kontakten går via de stora antennerna i NASA:s Deep Space Network, ett nät som JPL började bygga 1958 och formellt inrättade 1963.

På JPL:s program står härnäst fyra projekt. SkyFall ska enligt planen skjutas upp 2028 och släppa tre helikoptrar under nedfärden genom Mars atmosfär för att kartlägga is under ytan. I projektet MoonFall ska raketdrivna drönare landa nära månens sydpol. SunRISE består av sex små satelliter som ska skjutas upp 2027 och flyga i formation så att de tillsammans fungerar som en enda radioantenn för att studera solen. NEO Surveyor är ett rymdteleskop som ska leta efter asteroider.

Jubileet infaller i en svår tid. Efter två uppsägningsomgångar under 2024 sade JPL i oktober 2025 upp ytterligare omkring 550 anställda med hänvisning till ett pressat budgetläge.