SkyFlux

PLANETER

Venus största ljusstyrka: därför lyser morgonstjärnan starkast som skära

Publicerad · Uppdaterad

Till vänster: fem Venusskivor ritade i samma skala, från en stor, nästan helt mörk skiva den 25 oktober 2026 till en liten, fullt upplyst skiva den 9 augusti 2027; den 27 november, då Venus är nära sin största ljusstyrka, är markerad. Till höger: himlen över Stockholm när den borgerliga gryningen börjar den 27 november, med Venus och Spica sida vid sida i sydsydost och Merkurius längre ner, närmare horisonten.
Venus fas och skenbara storlek vid fem tillfällen, alla skivor i samma skala och, för att de ska gå att jämföra, belysta från vänster: den 27 november, när Venus är nära sin största ljusstyrka, är 24 % av den 42″ breda skivan upplyst. Till höger: himlen över Stockholm (59,3° N) när den borgerliga gryningen börjar den 27 november. Data: JPL Horizons, SIMBAD.SkyFlux · JPL Horizons · SIMBAD (CDS)

I slutet av november når Venus sin största ljusstyrka som morgonstjärna, magnitud −4,9 (ju lägre värde på magnitudskalan, desto ljusstarkare objekt). Bara en fjärdedel av skivan är då upplyst, och ändå lyser Venus starkare än den någonsin gör när hela skivan är upplyst. Håller du en kikare stadigt kan du se skäran.

Därför lyser Venus starkast som skära

Venus omloppsbana ligger innanför jordens, så planetens fas och avstånd från oss ändras samtidigt. På andra sidan solen är skivan fullt upplyst, men då är planeten omkring 259 miljoner km från oss och bara 9,6 bågsekunder i diameter (en bågsekund är 1/3600 av en grad). I slutet av oktober passerar Venus mellan jorden och solen. Då är den 41 miljoner km från oss och 61 bågsekunder i diameter, men den vänder sin nattsida mot oss, och mindre än 1 % av skivan är upplyst.

Däremellan beror ljusstyrkan både på hur stor del av skivan som är upplyst och på hur nära planeten är. Den 27 november är Venus 60 miljoner km från oss, 41,7 bågsekunder i diameter och till 24 % upplyst. Den upplysta skäran har då ungefär 4,6 gånger så stor skenbar yta som den fullt upplysta skivan på andra sidan solen. Ändå lyser den bara omkring 2,5 gånger så starkt (magnitud −4,9 mot −3,9). Skälet är att solljuset, när Venus är en skära, faller snett mot de moln vi ser, så att varje del av molntäcket ser mattare ut. Men den större upplysta ytan mer än uppväger den försvagningen.

Ljusstyrkekurvan är mycket flack kring maximum. Enligt JPL Horizons inträffar det mellan den 24 och 26 november. Programbiblioteket Astronomy Engine, som SkyFlux-kalendern bygger på, använder en annan formel för ljusstyrkan och beräknar att maximum inträffar kl. 01:47 UTC den 27 november. Mellan den 22 och 30 november ändras ljusstyrkan med mindre än 0,02 magnituder i båda modellerna, för lite för att ögat ska märka det.

Så hittar du Venus

Titta mellan öster och sydsydost under timmen före soluppgången. Så här står Venus den 27 november när den borgerliga gryningen börjar, med solen 6° under horisonten:

  • 59,3° N (Stockholm): på 18° höjd i sydsydost; den borgerliga gryningen börjar 57 minuter före soluppgången.
  • 51,5° N (London): på 22° höjd i sydost; den borgerliga gryningen börjar 43 minuter före soluppgången.
  • 40° N (Madrid, New York): på 27° höjd i sydost; den borgerliga gryningen börjar 33 minuter före soluppgången.

Även från södra halvklotet syns Venus bra: i Sydney (33,9° S) står den på 17° höjd, rakt i öster.

Från nordliga breddgrader ser du den 27 november Spica, den ljusaste stjärnan i Jungfrun, omkring 3,5° till höger om Venus och en aning lägre. Merkurius står omkring 20° nedanför och till vänster om Venus, nära horisonten. Från Sydney syns Spica ovanför Venus, och Merkurius står nedanför och till höger om Venus. Hur du hittar Merkurius förklarar vi i artikeln ”Merkurius på morgonhimlen: ta hjälp av Venus före soluppgången”.

Öppna himmelskartan i SkyFlux, så ser du var Venus står sett från din plats.

Så ser du skäran med kikare

Med sina 41,7 bågsekunder är skäran för liten för att de flesta ska kunna urskilja formen med blotta ögat. I en kikare som förstorar 8 eller 10 gånger ser den ut att vara ungefär en femtedel så bred som månen sedd med blotta ögat. I februari 2025 skrev Bob King i Sky & Telescope att Venus, som då var till 32 % upplyst och 35,8 bågsekunder i diameter, var tillräckligt stor för att formen lätt skulle gå att urskilja i en 8×42-kikare. Årets novemberskära är större, men smalare.

  • Stöd kikaren mot en vägg eller en stolpe: en skakig bild suddar ut formen.
  • Titta hellre i gryningsljus än i fullt mörker: en himmel som ljusnar dämpar det bländande skenet.
  • Den upplysta sidan är vänd mot solen, som fortfarande står under horisonten: från nordliga breddgrader buktar skäran nedåt åt vänster, från södra halvklotet nedåt åt höger.

Lägg undan kikaren före soluppgången. Solen går upp i samma del av himlen, och redan en kort blick på den genom kikaren kan ge bestående ögonskador.

Enligt California Academy of Sciences är Venus tillräckligt ljusstark för att erfarna observatörer ska kunna se den på dagshimlen, om de vet exakt var de ska titta. Vill du pröva det på ett säkert sätt kan du ställa dig där en byggnad skymmer den uppgående solen och fortsätta följa Venus med blotta ögat medan gryningen övergår i full dager.

Källor och licenser

Se det på din egen himmel

Ladda ned på Google PlayInte för iOS än

Fler nyheter

Vissa vita dvärgar skulle se gröna, rosa eller lila ut på nära håll

Vita dvärgar är de täta resterna av stjärnor som liknar solen, och vi föreställer oss dem oftast som vita eller ljusblå. En studie under ledning av Mark Hollands vid University of Warwick, publicerad i RAS Techniques and Instruments den 15 oktober 2026, räknar ut vilken färg man skulle se om man kom så nära en vit dvärg att stjärnan syntes som en skiva och inte som en punkt. De flesta är verkligen vita: bland de 152 vita dvärgar som ligger närmast solen är det bara ungefär en av trettio som har en färg som tydligt skiljer sig från en glödande kropps, och de få ser rosa eller gula ut. Bland ovanliga, handplockade stjärnor hittade forskarna dessutom en som skulle se tydligt grön ut.

MACS J0454.1-0300: Webbs bild av en gyllene galaxhop som böjer ljuset till bågar

Webbs ”månadens bild” för september 2026 visar MACS J0454.1-0300, en galaxhop i stjärnbilden Orion. Hopens gravitation böjer ljuset från betydligt mer avlägsna galaxer bakom den och förstorar dem, och små ljusa fläckar i de galaxerna framstår i vissa fall som mer än 300 gånger förstorade.

ALMA:s cykel 13: rekordefterfrågan och nya mottagare i Band 2

Observatoriet ALMA i Chile inledde sin trettonde observationscykel den 1 oktober 2026, och efterfrågan slog rekord: astronomerna bad om nästan nio gånger så mycket tid på huvudsystemet av 12-metersantenner som kunde fördelas. Samtidigt blev en ny uppsättning mottagare, kallad Band 2, för första gången tillgänglig i en ordinarie observationscykel.

SR-1 Freedom: NASA:s rymdfarkost med kärnreaktor ska frakta tre helikoptrar till Mars

NASA bygger SR-1 Freedom, som kan bli den första rymdfarkosten med en fissionsreaktor i drift längre ut än omloppsbanan runt jorden. Enligt planen ska den skjutas upp i slutet av 2028 och ha med sig SkyFall: tre helikoptrar som bygger vidare på Ingenuity och ska flyga på Mars.